Vad är asbest?

Asbest är förenklat ett samlingsnamn för en grupp långfibriga mineraler som finns naturligt lagrade i berggrunden. På grund av dess tekniska egenskaper har asbest använts i bland annat olika byggnadsmaterial.

När man bearbetar eller river i material som innehåller asbest sönderspjälkas asbestfibrerna och frigörs i luften som asbestdamm i form av nål- eller trådformiga asbestpartiklar.

Eftersom asbestfibrerna är väldigt små och lätta kan de sväva i luften under flera dygn.  Om man sedan andas in asbestdammet finns risken att fibrer tas upp i luftvägarna och att de tunnaste fibrerna sedan fastnar i lungorna och dess alveoler – lungblåsorna.

Asbestfibrer som ansamlats i kroppen kan på sikt leda till olika lungsjukdomar som asbestos och lungcancer.

Olika typer av asbest

Det finns flera olika asbestsorter. Hälsoriskerna vid asbestexponering påverkas av asbestfibrernas koncentration, formen de påträffas i samt typ av asbest.  Tänk dock på att samma regler och krav gäller oavsett vilken asbestsort som identifieras.

• Aktinolit
• Amosit (brun asbest)
• Antofyllit
• Krysotil (vit asbest)
• Krokidolit (blå asbest)
• Tremolit

Krokidolit och amosit anses vara de två farligaste asbestsorterna. Den vanligaste typen av asbest är dock den som till vardags benämns vit asbest (krysotil). Vit asbest står för ca 90% av världsproduktionen.

Varför asbestanvändning?

Anledningen till att man tidigare utvunnit asbest är dess värdefulla tekniska egenskaper. Vissa asbestmaterial har goda isolerande förmågor, både vad gäller akustik och temperatur. Asbest har också god kemisk beständighet och tål bland annat fukt bra. Tillsättning av vissa asbestformer ger vidare goda armerande egenskaper där material med mycket god hållfasthet uppnås.

Asbestmaterialets unika egenskaper har genom åren gett många olika användningsområden och produkter, bland annat i byggnader, fordon och fartyg.

Asbest kan förekomma i fri form eller bunden och blandad till andra ämnen. Asbest i fri form hittar vi i asbestgarn, väv eller tråd. Långa krysotilfibrer användes exempelvis för asbestväv med hela 80–100 viktprocent asbest. I produkter kan asbest vara bunden eller blandad till cement, gummi, plaster och silikon för att ta några exempel.

Asbest i fri form samt i produkter där asbest använts i pulverform ger större risk för hälsovådligt asbestdamm, jämförelsevis då asbest påträffas i bunden form, exempelvis i en gummi packning.

I Sverige har asbesthaltigt byggnadsmaterial varit särskilt vanligt förekommande vid nyproduktion av fastigheter under 50- och fram till slutet av 70-talet. 

På grund av de hälsorisker som asbestexponering medför är användningen av asbesthaltigt material totalförbjudet sedan 1982 . Inom EU råder förbud mot asbest sedan 2005. Brytningen av asbest fortsätter dock på andra håll i världen, däribland i Ryssland där det fortfarande är tillåtet att blanda in vit asbest i nya produkter.